Så sant som det är sagt. Jag vet inte hur länge vi har varit här i Alanya nu men jag skulle gissa på runt nio dagar. Visst är det varmt, skönt, trevligt och allt det dära men jag måste erkänna att jag faktiskt börjar längta hem lite. Lite i alla fall.

Mina så kallade "pojkvänner" tycks också ha börjat tröttna på mig, alltså dom på hotellet. Inte många resenärer som stannar i Alanya i två veckor verkar det som. Efter ungefär en vecka har dom börjat tröttna på mig känner jag. Knappt att dom hälsar minsann, näe, nu är dom andra nya köpglada kunderna mycket intressantare jaha?! Okej, jo jag fattar, allt är bara ett försäljningsknep men lite hade man ju vant sig vid uppmärksammheten minsann mhm?! :@
Jag är helt sjukt seriös.

Näe. Jag saknar mina små babianer(också kallat vänner)hemma i Sverige, min säng och annan mat än kebab(misstolka mig rätt, det är inget fel på turkisk mat, speciellt inte nu när jag nästan kan äta igen). Men, det jag kommer sakna med Turkiet är värmen(som ofta är lite fööör hög), kebaben(vadå säga emot sig själv?) och att se bra ut i alla lägen. Jag menar inte att jag faktiskt gör det, men det är helt okej när turkar i lite yngre generationer åtminstone låter mig tro att jag inte ser ut som en.. gås.

I övrigt så har vi just kommit tillbaka från en liten tur till stan. Gissa vem som måste vakna innan halv åtta imorgon förresten? Vi ska på någon form av utflykt innehållande marknad och grejer. Halv åtta är alltså halv sju svensk tid. Helt otroligt vad dom ska hålla på plåga oss, pfft!