Nu kommer ett sådär lite extra negativt inlägg efter en lång period av trötta tankar.

Just nu är jag rätt trött på det mesta. Jag är trött på att vara sjuk, vilket jag varit nu i exakt en veckas tid med både magsjuka och hög feber. Just när jag igår trodde att det kanske var över och begav mig till skolan för första gången på hela veckan, så kommer sjukdomen tillbaka fast med ett ännu större slag.

Jag är även ganska less på att plugga körkortsteori och att övningsköra överallt, förhoppningsvis(ett väldigt stort hopp i det ordet) så blir jag dock av med den ångesten om ett par veckor då det är dags för de slutgiltiga proven. Tänker inte avslöja några vidare datum då jag inte riktigt litar på mina egna förmågor vad gäller detta. Inte för att någon läser, men.

En annan sak jag är väldigt trött på är att vara trött. Så trist. Jag är trött jämt. Särskilt nu när jag är sjuk. Jag är trött på att vara trött helt enkelt.

Nu blev det här ett väldigt negativt inlägg till max, men ibland behöver man vädra sig själv lite. Berätta hur saker faktiskt står till.

En glädje punkt i denna trista vardag är däremot att jag i eftermiddag antagligen ska få umgås med min (även han) små sjuka pojkvän igen. Vi har befunnit oss i en "inte-träffas-så-ofta"-period i några veckor nu pga. sjukdom och andra evenemang, men idag är det alltså tänkt att han ska komma hit och försöka muntra upp en febrig flickvän med lite Pokemón-film. Livet alltså. Ibland har det sina stunder.

Jag ska försöka komma igång med bloggen igen. Jag vet att jag har sagt det tusen gånger förut men vissa gånger känns det verkligen som att det ska hända. Därför ger jag det endast ett försök, så kan vi låta oss hoppas att vinden inte vänder den här gången.


"Jippiiiieee POKEMÓN!"
(/ Maria, 19,5 år)