Har egentligen inte haft särskilt mycket på gång denna söndag utan har bara dragits in i lite spontana saker. Helt plötsligt har jag en roll som stadsbo i en föreställningen som heter Frufällan och skall spelas ute i Äskhults by. Helt plötsligt är jag med i två produktionsgrupper för Frufällan, kostym & PR, varav en har möte redan nu till veckan. Även två rep äger rum nu nästa helg. Shiääät assååå. Saker händer så fort nuförtiden. Man hinner inte riktigt med.

Mitt i allt ska skolarbete orka åka in i tid. Måste ta mig tid att planera inför kommande lektioner och andra teaterevenemang och kanske även eventuellt börja ta tag i projektarbetet. Ett roligt litet mystecken är väl att studentmössorna äntligen dyker upp på onsdag, det känns ju iallafall som en liten lättnad i allt kaos. Till råga på att övningskörde jag med växellåda idag för första gången. Usch. Det där behöver nog övas på.

Satt på bussen idag och filosoferade kring varför dagens ungdomar(låter som något jag antagligen kommer säga om 30år följt av en massa klagomål)alltid måste förkorta saker när de pratar. Jag menar, gjorde man så även för 50 år sedan? Visst förstår jag att denna förkortningstradition är något som uppkommit till stor del pga. den ökade telefoniförbrukningen och alla sociala medier som min generation tvunget använder sig av, men tidigare generationer kan väl ha pratat otydligt och kryptiskt även utan dessa?

Satt bredvid en yngling idag på bussen. En ung man med utseendet och hälsan i behåll(åtminstone utvändigt sett)och vid blotta ögonkastet väckte han inte heller några misstankar om att hans förfäder kanske kan ha råkat föröka sig med neandertalare av den mindre utvecklade sorten. Det var först när han öppnande munnen för att tala med sin gode vän(vilken man skulle kunna anta var av manlig ras då pojken i fråga talade mycket mörkt och grovt med personen som fanns på andra sidan linjen) som jag uppmärksammade hans beteende.

Av de tiotal ord han lyckades "uttala" under den där 30 minuter långa bussresan uppfattade jag ungefär tre. Detta inte bara pga. hans mycket primitiva ordförråd utan även för att alla de ljud han gav ifrån sig lät i princip likadant. Ett par "gött" kunde jag urskilja men de flesta andra diffusa oljuden lät mer som ordet "knulla" och även i bestämd form "knullat". Tyckte mig höra att han t.ex. vid ett tillfälle frågade åhöraren  "Vad har du knullat idag?". Antingen så har jag fel på öronen eller så hade pojken i fråga en avkapad tunga. Kanske en såndär tvådelad som folket i Guinness Rekordbok? Ja det må jag då säga då det då det alltså, detta är inte första gången. Har aldrig hört på maken att de på 70-talet skulle sluddrat så grovt i vardagslivet bortsett från den enkla anledningen att de fortfarande kanske var höga från luften på 60-talet. Vår generation är helt enkelt en sluddrigare generation. En generation som varken vill bry sig eller vill göra sig förstådd.

Alternativt så ville min busskamrat helt enkelt ha reda på vad den andre hade knullat under dagen. Även denna teori kan tänkas trolig och förståelig. Isåfall kan ni ju bara glömma det där jag skrev om att han pratade sluddrigt, han var väldigt klar i sina förfrågningar.

Fick en smärre chock när jag loggade in nyss och såg att jag totalt missat att uppmärksamma mitt senaste inlägg då det var det 500:e inlägget jag skrivit på den här bloggen. Inte en alltför stor siffra om man jämför med några av de mer erfarna bloggarna men ändå en milstolpe för Entrevistas utveckling.

Eller okej. Egentligen kan jag inte säga att jag bryr mig så mycket. Kände bara att det behövdes sägas.

Sitter hemma hos Humpe nu och inväntar el pojkväns återvändande från tvättkabinen. Dagen har varit lång och tråkig som de flesta tisdagar och nu för kvällen inväntas hetsiga och intensiva Pokemón strider sinsemellan. You heard me.

Har för övrigt köpt vårens första svala plagg idag. Ett par trekvartslånga röda byxor från H&M. Eftersom jag inte äger någon modeblogg har jag dessvärre inte förevigat dessa på något fotografi och har inte för avsikt att göra detta heller, ville bara dela glädjen i att köpa kortare plagg med er. Även fast ni kanske inte tjänar något på det, eller vad vet jag. Tekniskt sett tjänar inte jag heller något på det. Plånboken känns smärtande tom, en hundralapps förminskning på kontot innebär en förlust på halva min förmögenhet. Hej, jag är student.

Gammal arkiv bild bara för att bilder är kul.

Hunnebostrand - jag saknar dig.

Har nog kommit fram till att jag faktiskt tänker fortsätta blogga. Har blivit mycket sugen på detta igen på senaste tiden och tänkte jag skulle försöka komma igång. Vad sägs?

För tillfället forskas det om reklam i skolans biblioteket med kära grupparbets-vänner.

Har idag blivit stolt ägare(tekniskt sett äger jag den inte själv) till en begagnad Ford Ka som jag skall använda till att ta körkort i år. Efter denna körtkorts-tagar-process vet jag inte riktigt vad den har för framtid, just nu är jag bara förbannat stolt över mitt röda lilla ägg.



Tror nästan jag (ska) måste döpa den till något. Vad sägs om Gösta? Eller kanske Håkan?