Tack tack och åter tack bästaste vänner!

Igår upplevde jag en av de bästa födelsedagar i mitt liv tror jag. Tanken(åtminstone i mitt huvud) var bara en liten trevlig födelsedagsfika med mina bästa vänner sådär på förmiddagen. Dock hade de planerat dagen mycket mer än så. Jag blev grundlurad och ljugen för i stort sett hela dagen när de skulle sätta sina planer i verket, och åh visst var det lyckat allt, det må jag då säga. Dagen innehöll både manikyrer, lunchning och fika vid ån. Helmysigt var det, hade inte kunnat tänka mig en bättre födelsedag faktiskt.

Hemkommandet blev i sig också en överraskning, även fast jag på vägen hem hade börjat ana vad som var i görningen. I fåtöljen i mitt rum satt min kära pojkvän och väntade på mig med en bukett rosor och en ask choklad. Jag hade inte kunnat bli lyckligare. Dagen var komplett.

Dagen spenderades alltså med mina allra bästa vänner och kvällen tillsammans med mannen jag älskar mest på denna jord. Nu har han dock åkt hem och födelsedagen är över sen länge. Jag hatar denna stunden på söndagar. Då jag är alldeles ensam och Hampus-lös. Fortfarande efter 7,5 månad, lipar jag ibland som ett litet barn när jag inser att han ska åka hem och vi inte kommer ses på några dagar. Så mesig är jag. Men jag skyller det på kärleken. Jag skyller det på att jag älskar honom för mycket för att vara ifrån honom alls, även om vi ibland måste.

Jag älskar Hampus. Och jag älskar mina kära bästisar som ordnade aktiviteterna igår till min ära.

Tack grabbar, tack för att ni finns. ♥