I en ny period, i en ny frihet, flyger vi sakta upp från jorden.
Återhämtade.
Svaga vingar byggda på en osäker grund, hör vi rop från den gångna tiden. Upprepningar, upprepningar.
Kan vi flyga?
Vingar som är för fagra för att vidröras endast av en människas fingrar, byggs upp av styrkan i kombinerade händer.

Allting är ännu instabilt, en chans och en risk bundet till ett gemensamt öde.
Vågar vi utmana det?
Tillsammans vågar vi.

En trogen syn på framtiden, blickar ut i drömmarna. Kalla blickar smälter mot skölden, den som skyddar oss från utsidan.

Jag har hört att det skall vara fint, det där som kallas ultimat frihet.
Tillsammans.