Även i år spelar jag sommarteater nedanför Äskhults By med Ebbe och även i år med samma manus men i ny tappning. Frufällan heter iallafall föreställningen och spelas i slutet av juni och i början av augusti. För er som bor i Kungsbacka eller Göteborgsregionen är detta ett ypperligt tillfälle att connecta med moderjord ute i Förlandas täta skogar eller kanske bara äta lite billig korv i aktpausen(om inte själva föreställningen intresserar). 

Crejvar ni mer information om detta arrangemang, så kan ni besöka www.frufallan.blogg.se, www.ebbe.org eller Ebbes eget instagramkonto: @ebbeosv

Väl värt pengarna! (hoppas jag)

 

För att försöka motarbeta antalet inlägg som är skrivna på vintern på denna blogg(pga. brist på uppdatering under våren) så skall jag nu presentera ett antal kjolar jag gärna hade stoppat i garderoben. Varför detta plötsliga kjolbehov? må ni då fråga. Jo, det är såhär.....

 

Äh. Jag gillar att shoppa. Och kjolar är himla fint! Så...

 

 

 

 

 

 

 

Det var ett tag sedan jag kikade in här. Förvånansvärt nog så har jag fortfarande ett par(bokstavligt talat) trogna (eller kanske av misstag?) läsare kvar på bloggen. Trevligt att se! Ska försöka uppdatera mer igen sen när livet har klarnat upp sig lite mer. Just nu är det en hel del på gång.

 

Imorgon fyller jag iallafall 20. Himla konstigt. Ska jag helt plötsligt vara en mogen, vuxen och allvetande person? Jag känner mig inte redo. Näe. Jag är inte redo, men det kanske man inte behöver vara än. Det kanske räcker att ta en dag i taget och se vart det leder. Ja, vi kör på det. Hej 20-årskris, imorgon glömmer jag dig och så firar vi in vuxenåldern med stil istället!

 

 

Nu har jag gått och shoppat igen. Men hur ska man kunna låta bli att handla när denna spenderingsglädje är vad som fyller hålet i alla mina vardagar? Nöjd blir man ju allt ändå! Åtminstone i några timmar...

 

Jag har varit ganska död hela dagen pga. trötthet och kommer nog fortsätta med det framtills jag lägger huvudet på kudden senare ikväll. I detta tillstånd kan dock de minsta och tråkigaste tingen bli rätt så trevliga och framkalla även de största av garv ibland.

 

Som den här bilden tillexempel. Vad är så roligt med den? Varför viker jag mig av skratt åt en väggkrok? Något fel i huvudet är det allt. Näe. Nu får det vara slut på roligheterna. En bläckfisk må inte jämföras med en väggkrok. Särskilt inte en berusad sådan.

 

 

 

Äh. Vafan; HAHAHAHAHA!

Bings översättningar måste ju vara ungefär det häftigaste som någonsin existerat i översättningens historia. Wow alltså.

Sett på Facebook:

 

Lite svårt att hålla koll på dagarna är det allt. Särskilt när skolans schema oftast inte är särskilt regelbundet utan kanske endast inkluderar två eller tre av veckans dagar. Då hamnar man lite ur spår. 

 

Idag skulle jag iallafall enligt den ursprungliga planen åkt hem till en klasskompis men pga. sjukdom så fick detta ställas in. Nackdelen med detta(förutom att min kompis var sjuk) är väl att jag alltid blir helt ställd om mina planer inte går som det är tänkt. Jag borde väl försöka skapa en Plan B i dessa situationer, men oftast slutar det med att hela dagen går åt till att sitta ner och vara ställd över att något inte blev som det skulle. Det är väl mitt lilla handikapp såhär när man är hemma. Fast jag måste erkänna att det är ganska skönt att sitta ner och få ta det lugnt. Fick ju även lite tid till att packa inför nästa veckas resa till Las Palmas i Gran Canaria. 

 

I övrigt har dagen gått åt till att underhålla den här lilla krabaten som helt plötsligt upptäckt att vattenkranar är det bästa han vet. Han står utanför toaletten och jamar för att få någon att komma dit och sätta på vattenkranen så att han kan skvätta vatten över hela väggarna. Det blir ju lite blött i längden, men vad gör man inte för att roa sin tjocka hårtuss.

 

Åh, nu hade det vart fint med lite somrig värme. I den somriga värmen hade jag med glädje klätt mig i vilken som helst av dessa kjolar. Åh så fint ♥

 

Helst hade jag dock klätt mig i den mörkrosa. Ge mig nu, va?

 

Efter ännu en dag som har gått alldeles väldigt fort så sitter jag här och gosar med en bit choklad och ett glas mjölk. Förstår inte vart den här dagen egentligen tog vägen, vet inte annat än att jag borde ha gjort mer än jag har. Dock måste jag säga att dagen har varit väldigt gosig ändå, det är ganska behagligt att inte göra något särskilt. 

 

Det finns så mycket jag vill göra just nu. Så mycket stress över saker som borde göras och saker jag inte gör.

Det finns så mycket som jag vill ta itu med, som jag vill utvecklas inom och där jag vill förbättra mina kunskaper. Samtidigt känner jag mig väldigt splittrad och ångestfylld, ska man vilja såhär mycket på samma gång?

Hur mycket får man känna utan att det blir för mycket? Kan man göra mer än man klarar av?

 

Det säger väl sig självt. Jag borde ta en sak i taget, en dag i taget och varje måste i taget. Det kommer nog blir bra det här, så småningom.

46 dagar kvar till avresa. Wow.

Idag bokade Humpe-stumpan och jag en resa till London. Åh vad jag längtar efter att få åka tillbaka. Tre och ett halvt år senare så känns det som att ekonomin har hämtat sig lite sen den senaste visiten och jag är återigen beredd att tömma Primark. I stort sett, då. Måste ju även ha lite pengar över till Forever 21, höh.

 

Näe, det kommer nog bli en spännande resa det här det må jag då spå. För min kompanjon blir detta första flygplansresan han utför och bara för hans skull är jag lite extra exalterad, som om detta kommer bli vårt största äventyr någonsin. Och visst kommer det bli det, vi har ju inte tidigare rest ensamma tillsammans, så vårt största gemensamma äventyr skulle man ju åtminstone kunna kalla det. Är också nöjd med det faktum att vi denna gången kommer ha nästan fem hela dagar tillgodo att tillbringa i staden, vilket innebär en lite mer grundlig utforskning än sist för min del. Förra resan dit som även var min första, varade endast i knappt tre dagar och vissa stunder kunde kanske shoppingen intressera de tre nyblivna 16-åringarna något mer än historiska byggnader och monument. Denna gången planerar jag att utforska staden i grund och botten, så att man slipper åka hem efter fem dagar och säga att Bigge Benny och grabbarna endast sågs på bild!

 

Minsann, jag är mäktigt taggad! Det kommer bli en vår på resande fot för den här Mesen må jag påstå, innan vi ens hinner till London skall jag tillbringa en vecka i Las Palmas också. Känns som att våren mestadels är kirrad nu, så får man väl hoppas att minusgraderna snart släpper här hemma också...

 

 

Nu kommer ett sådär lite extra negativt inlägg efter en lång period av trötta tankar.

Just nu är jag rätt trött på det mesta. Jag är trött på att vara sjuk, vilket jag varit nu i exakt en veckas tid med både magsjuka och hög feber. Just när jag igår trodde att det kanske var över och begav mig till skolan för första gången på hela veckan, så kommer sjukdomen tillbaka fast med ett ännu större slag.

Jag är även ganska less på att plugga körkortsteori och att övningsköra överallt, förhoppningsvis(ett väldigt stort hopp i det ordet) så blir jag dock av med den ångesten om ett par veckor då det är dags för de slutgiltiga proven. Tänker inte avslöja några vidare datum då jag inte riktigt litar på mina egna förmågor vad gäller detta. Inte för att någon läser, men.

En annan sak jag är väldigt trött på är att vara trött. Så trist. Jag är trött jämt. Särskilt nu när jag är sjuk. Jag är trött på att vara trött helt enkelt.

Nu blev det här ett väldigt negativt inlägg till max, men ibland behöver man vädra sig själv lite. Berätta hur saker faktiskt står till.

En glädje punkt i denna trista vardag är däremot att jag i eftermiddag antagligen ska få umgås med min (även han) små sjuka pojkvän igen. Vi har befunnit oss i en "inte-träffas-så-ofta"-period i några veckor nu pga. sjukdom och andra evenemang, men idag är det alltså tänkt att han ska komma hit och försöka muntra upp en febrig flickvän med lite Pokemón-film. Livet alltså. Ibland har det sina stunder.

Jag ska försöka komma igång med bloggen igen. Jag vet att jag har sagt det tusen gånger förut men vissa gånger känns det verkligen som att det ska hända. Därför ger jag det endast ett försök, så kan vi låta oss hoppas att vinden inte vänder den här gången.


"Jippiiiieee POKEMÓN!"
(/ Maria, 19,5 år)

Hallå där. Tänkte att det var ju dags att kika in. Sånt har man ju inte hållt på med sen i september. Försöker hitta någon motivation. Just nu motiverar 9gag och Traderas auktioner mig något mer.