Qué es eso?

10 läsare? Wooosh!
Och inte har man uppdaterat på ett väldans bra tag heller, även fast det kliat lite i fingrarna efter blogginläggs skrivande ett antal gånger. Kanske var det för att jag faktiskt funderade på att uppdatera bloggen tidigare idag? Inte för någon särskild anledning alls, bara för att jag ville.

Tänkte uppdatera era anteckningsblock med att avslöja att min efterlängtade blåa balklänning just denna dag anlänt till sitt nya boende, med andra ord hem till mig och att jag är mycket nöjd med detta faktum. Köpte den i måndags förra veckan och efter att den nu gjorts mer passande för min kroppsform fick jag hämta hem den till min garderob. Hoppas att den kommer trivas. Har dessvärre ingen bild på detta spektakel på datorn ännu, så ni får nöja er med fantasin. Visar eventuellt en bild senare på våren, det är ju faktiskt ett bra tag kvar till balen fortfarande. Balen äger för övrigt rum på min födelsedag. Wow, vilket sätt att fira den. Eller?



Ha.

ha.

Näe. Inte roligt alls faktiskt.
Det är inte lite det tar emot när arbetandet väl ska försöka dra igång. Jag har totalt fallit i koma sedan jullovet. Julchokladen har inte hunnit rinna av mig än. Fast. Ingenting kan väl rinna av om man är fullständigt still?

Äsch.
Jag var iallafall på en jättebra föreläsning i onsdags. Föreläsaren lärde mig att man borde börja tolerera och acceptera saker. Medmänniskor och situationer.

Så. Jag tolererar mitt Nutida Konst-begrepps-arbete. Eller?
Jag accepterar mitt Nutida Konst-begrepps-arbete. ELLEEERRR???

Okej. Tolererar. Jag tolererar mitt arbete.
Kanske.






Och så börjar jullovet glida mot sitt slut.

And now it ends.
Kan inte påstå att jag saknat skolan något fruktansvärt. Mitt lov har galloperat förbi alldeles i lagom takt och jag har inte under någon tid känt att jag skulle velat förkorta någon del, snarare tvärtom. Idag känner jag mig förkyld och seg, så jag spenderar helst min dag(ar) framför kära Sims som alltid lyckas roa mig något enormt, vilket humör jag än befinner mig på.

"Min graviditet har på sistone fått mig att känna mig lite.. misstänksam".



"ÅHHhhhhhh....! HÅR!"




"Forever Alone".




"Fan. Vad hände igår egentligen? Och varför ligger det hår i min säng..."





Hotmail has lost it.

Eh. Bara ett halvår för tidigt.




Ganska tufft om man hade varit född på nyår dock.

Allt jag har att säga.

GOD JUL!




Kära vänner.

Rubriken har absolut ingenting med något i inlägget att göra, kände bara att det var dags att tilltala er med vänligare smeknamn.

Här sitter jag och försöker krysta fram en powerpoint mitt i natten(tyvärr är jag dock inte gravid i dagsläget även om ordvalet nu skulle kunna antyda något annat), en powerpoint om Arbetsmiljö och Säkerhet, mer specifikt. Det går ju lite sådär när man sätter igång två dagar innan ett flera veckor långt projekt skall redovisas och vara klart. Har inte heller planerat in någon tid till detta under morgondagen, utan kommer vara fullt upptagen med att fika con los bästisar. NOSS, har du inte ännu besökt det sociala nätverket innan onsdagens gryning föreslår jag att du.. gör det. NU. Och talar om för bästisar att du inte vill något hellre än att fika med dem efter skolan, mmkay? :G

Bra. Då var det bestämt. Dags att återgå till rättigheter vid utlandsarbeten..


På tal om fika, här följer en bild på ett par extraordinära cupcakes vi lyckades åstadkomma tidigare under hösten.

 

Att sova ensam.

Jag: Sju nätter.. det är ganska mycket.

Som Damien Rice säger; "Waking up without you, is like drinking from an empty cup.."

Hamps: Åh. Men jag brukar alltid ha något i mitt glas.. när jag dricker.

Aoow.. jag VILL ha något i mitt glas.. jag vill det.

Jag saknar att blogga.

Yeah,

Men what to do?

Lite fler ugglor kanskkeee?




Nej.

Och med det säger jag god natt, utan ens ett god morgon.

Ugglor förgyller mitt liv.


Period 2.

I en ny period, i en ny frihet, flyger vi sakta upp från jorden.
Återhämtade.
Svaga vingar byggda på en osäker grund, hör vi rop från den gångna tiden. Upprepningar, upprepningar.
Kan vi flyga?
Vingar som är för fagra för att vidröras endast av en människas fingrar, byggs upp av styrkan i kombinerade händer.


Allting är ännu instabilt, en chans och en risk bundet till ett gemensamt öde.
Vågar vi utmana det?
Tillsammans vågar vi.


En trogen syn på framtiden, blickar ut i drömmarna. Kalla blickar smälter mot skölden, den som skyddar oss från utsidan.




Jag har hört att det skall vara fint, det där som kallas ultimat frihet.
Tillsammans.


Engelskan i mitt huvud vägrar älska med tangenterna.

Åh vad jag inte vill skriva om feminstiska amerikanska författare på artonhundratalet. Det verkar så icke lockande. Även om jag har allt klart i huvudet, kan jag inte riktigt förmå mig själv att kludda ner det i Word.
Så jag tänkte ägna mig åt något mer spen som jag inte har någon egentlig nytta av att göra.

Tänkte köra till med en såndär årspryl-med-foton. Foton på vad man har gjort det senaste året med andra ord. Here we go.

Hösten 2010
I oktober förra hösten var vi på Halloween-party som folk i min klass hade ordnat. Jag var nybliven partner till Hampus och livet var hel mys i höstmörkret.



Vi festade loss med presentsnören på huvudet på Fias 17-årstjemiddag.



Vi sydde korsetter av gamla tygpåsar och presentsnören(vi använde presentsnören flitigt).




Vinter 2010-11

Än en gång var vi samlade ett helt gäng(mer än en)för att fira något, denna gången nyår.
Vi plockade ner disk i Nossies f.d. kök.



Vi fikade, ofta och länge.



Vi tränade. Även i omklädningsrummet.



Vår 2011

Och så gick det mot varmare tider..

Vi dansade.



Vi firade min 18-årsdag, tjoho!




Sommar 2011

På sommaren var det mycket busigt som pågick..

"Vi" tog studenten.



Vi åkte till Finland och myste på trappan till Domkyrkan i Helsingfors.



Vi åkte till Liseberg.



Vi bakade gosiga Cupcakes.



Höst(so far!) 2011

Hittills den här hösten så har vi..

Klappat katter.



"Gymmat".



Gömt oss bakom träd.



Och varit i Stockholm.





Ja det var väl det hittills. Let's see what the wild winter brings mmkkaaayyy???

Chilla på't va.


Smartheten tar över.

Gick och funderade lite över billjud och ljus förut. Grubblade över varför bilarna måste blinka och tuta så förbannat när de låses eller låses upp (åtminstone vissa). Sen kom jag på det, jag överraskades av min egen briljans. Jag konstaterade helt enkelt att det är för att de blinda och döva ska ha lättare för att tyda sina bilar. Hör ni? Siiiinnnaaa bilar.. som de kööööörrr..

Bra Maria, bra där.


Gratisbio stödjer Rosa Bandet.

Stöd Rosa Bandet och vinn presentkort för 500kr!

Är du intresserad av att stödja Rosa Bandet, men inte kan det av någon anledning?

Missa då inte att bekämpa cancern med hjälp av Gratisbio! De har nämligen en tävling där du kan vinna presentkort för upp till 500kr.
Samtidigt så skänker Gratisbio pengar till Rosa Bandet; bara av att du samlar till ett presentkort.

Bli belönad av att hjälpa till; årets bästa deal! ;)



Whaaaaaaaaaat?




Teknologin går framåt, och så gör även hästarna.
Jag gillar mina hästar platta och lagom två dimensionella, maaaaaan.

Tjena.


Detta är ingen stereotypisk blogg. Detta må kanske inte vara en blogg alls. Du tror att du har kommit till en blogg med "dagens outfit" och sminktips i mängder. Du har fel. Du tror att du har kommit till en blogg med provocerande inlägg om löshår och bögkompisar. Du har fel.
Här gäller ironi i massproduktion, extremt djupa och obegripliga tankegångar hos en 18-årig tant, nästan kriminellt dålig humor och helt enkelt inga regler alls.
Enjoy.
bloglovin



Namn:
Epost:
Ämne:
Meddelande:

RSS 2.0